Kunde inte låta bli...
Okej, jag är väääl medveten om att läkaren sa att jag inte behövde vila eller så men det är så lockande för det känns som att det bör hjälpa ändå. Så jag ringde jobbet och sa att jag kommer in senare istället och det var helt okej! Så jag och C åkte och käkade en mysig lunch tillsammans och sen har jag tagit en "powernap" på ca 2 timmar. Nu ligger jag och myser framför vänner och börjar göra mig mentalt redo för att gå till jobbet.
Än så länge känner jag inget, och jag trot heller inte att man ens kan göra det så här tidigt haha, MEN i bilen så kännde jag hur det stack till i framkanten av livmodern. Det kan ju vara vad som helst men man måste ju unna sig att överanalysera allting nu för nu är det den läskiga "the two week wait".
Läkaren pratade om det och att det är en väldigt jobbig tid där känslorna pendlar mellan lycka och förtvivlan dag ut och dag in.
Läkaren har inte sagt något om jag skulle ta progesteron i slidan, ska ringa dit imorgon och dubbelkolla hur de ska ha det men det är ganska skönt att slippa biverkningarna och framförallt obehaget från tabletterna som skulle tas tre gånger om dagen :/ uuahh. Men jag tror att det kanske är bäst att låta kroppen sköta detta själv, eller?
