Dagens tankar!
Något jag tänkte på nyss var hur denna tid med tablettbehandlings ser anorlunda ut än vad jag hade tänkt mig! Jag hade på något sätt föreställt mig att springa till läkaren stup i kvarten för att ta blodprover på hormonnivåer etc. Men istället känns det som VUL (vaginalt ultraljud) som sker stup i kvarten. Så är det givetvis inte, har väll nu varit på ca 6 stycken sedan september men ändå!
Sen hade jag hellre bytt ut ultraljud mot blodprov vilken dag som helst! När man gör ett VUL, så är det alltid lite jobbigt. Men att båda mina läkare är män gör det inte lättare (även fast de är superproffesionella!!). Är jag konstig som tycker att det är mer avspännt att visa "fiffi" för en kvinna?
Sen vill jag också påpeka dagens kommentar (som man absolut aldrig hört förr...) "min mamma/syster/väninna försökte få barn jätte länge, men sen när de slutade försöka så blev hon gravid på en gång".
Jaha, okej. Det du faktiskt talar om för mig är att 1) allt jag gör just nu är i onödan och kommer inte att fungera och 2) att jag bara ska avbryta alla behandlingar.
Gaaaaaahhh så frustrerande! Man ska nog aldrig säga så till ett par som verkligen försöker med blod svett och tårar att kunna bilda en familj tillsammans. Men jag sa till ordentligt (enligt min version) att det inte är så jäkla kul att höra. Sen beror det ju helt på VEM det är som säger så, men osvsätt så hugger det nog lite i hjärtat för alla...
Veckans uppdate: bara några dagar kvar på proverakuren så det känns bra. Har även bytt märke på mina folsyratabletter, från ett piller med endast folsyra till apoteket hjärtats tabletter för kvinnor som innehåller folsyra men även massa andra bra saker som järn och alla olika sorters vitaminer och mineraler!
